thereses tankar

ni är underbara.
ja det var ett svårt beslut.
men vet sa direkt när hon såg honom hoppa runt där
i undersökningsrummet att det inte gick att göra något.
han tynger redan för mkt på det så det gör ont benet.
o han blir bara större.
en försäkrad katt kan man operera men de op ger aldrig lyckat resultat
tyckte hon, det kommer tillbaka så småningom det onda.
så vi beslutade oss för att ta bort honom. o kremera honom.
så han ligger i en minneslund nu. eller ja kommer göra iaf.
så vi ska dit med blommor o ljus tänkte vi.
han var en fin katt med massa fel tyvärr. och nu springer han i katthimmelen med
andra katter o slipper ha gjort.

en vän sa: "ta bort ett sjukt djur är det mest osjälviska man kan göra som människa."
eller ja något liknande. o så är det ju.
även om jag rannsakar mig själv och funderar på om han inte kunde levt liiite längre.
men neh. jag ska sluta med det. han mådde inte bra.
och säger tom vet att det inte går att fixa på annat sätt så måste det ju vara så?

aja. skit. o jag saknar honom springandes runt här. jagandes benen när man ger honom kattmaten.
eller sovandes i min säng när m jobbade natt. då kom han varje natt o la sig hos mig.

du fatttas oss piri lille. o jag hoppas du har det bra nu.