ulla-carin igen

hittade en dokumentär om hennes kamp mot tiden.
sorglig.
jag strök några tårar ur ögonen så ingen skulle se att jag grät.
vilken hemsk hemsk sjukdom als är.
mina tankar går till hennes familj.
hennes barn o man. vad hemskt. pojkarna var så små.
usch.

såna här böcker o filmer får en att fundera.
över livet o kvaliteten med livet.
jag är lyckligt lottad ärligt talat.
en man jag älskar så det gör ont.
o detsamma gäller känslorna för mina barn.
man borde bli bättre på att visa det i livet.
istället för när man faktiskt ser slutet.

har ni en timme över så se dokumentären. den är fin.

länk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0